Vi och dom

Man säger ju att man ska gräva där man står...och jag har funderat över det...var jag står...min ståndpunkt..och vad som triggar mig...och det är alltid "vi och dom"... När man diskuterar vilka man bör inkludera och exkludera...Ni vet som när man var liten..vilka som fick vara med i leken och vilka som inte fick vara med... Man skapade sig ett VI... de andra, det var dom..dom konstiga, eller fula, eller bara annolunda...Man fortsätter med det här hela livet, för att skapa sig en gemenskap, vad vet jag det kanske är livsnödvändigt för att man ska känna tillhörighet och knyta vissa band som engagerar. Men det gör lika ont i hjärtat på mig när man ser tydliga orättvisa exkluderingar... Jag hamnar ofta i sånna här diskussioner när det kommer till frågor om religion eller etnisk tillhörighet. Det stör mig så otroligt att man skapat någon sorts "nationell tillhörighet" bara för att någon dragit ett streck på en karta och således gjort ett inringande av "oss/vi" och "dom andra utanför"...Likadant med religion...Vad folk tror på ska inte behöva vara en "stämpel"... Man borde inte behöva bli identifierad med sin religion eller hur? Läste i aftonbladet för inte så länge sedan...en liten notis om ett rån. Det stod "...en muslimsk man stal igår en kvinnas handväska"... Vaf** har han religiösa tillhörighet med saken att göra? Hur vet de att han var muslim? Hade han spec. kläder? Skriv det isf... De hade ju aldrig skrivit "en kristen man stal igår en kvinnas handväska..." Just muslimer är hårt utsatta i detta avlånga land...och till stor del beror det på okunskap och sån här medieidioti...

anyhoo... därför har jag börjat fundera på det här med vi och dom, vilka gränser som dras...och hur man gör för att skapa en VI känsla... (Vilket för övrigt var en fråga min nya chef frågade mig på min arbetsintervju... - Hur skulle du göra för att skapa en VIkänsla i teamet?..hmm)

SÅ...Hur gör folk i skapandet av vi? Det räcker ju, att man försöker skapa ett vi..för automatiskt exkluderar det andra och ett dom skapas...
Jag är ju inne på att titta på staden...och hur är staden skapad/uppbyggd för att skapa de här VIstämningarna? För ett VI är ju något positivt...en positiv miljö som invaggar en i en sorts trygghet...men var går gränsen till DOM och hur ser den miljön ut?
Jag är överygad om att det finns en sån här tanke i stadsplaneringen och hur folk uppfattar staden...därför kommer nog mitt projekt mer handla om det känner jag instinktivt...

psykogeografi

Läser vidare om situationisterna och har introducerats i deras begrepp ""psychogeography"...Det här lägger jag upp mest för mig själv, så att jag kan gå tillbaka och läsa det och "hitta tillbaka till ursprunget" om jag gått lite vilse... 

In a dérive one or more persons during a certain period drop their relations, their work and leisure activities, and all their other usual motives for movement and action, and let themselves be drawn by the attractions of the terrain and the encounters they find there. Chance is a less important factor in this activity than one might think: from a dérive point of view cities have psychogeographical contours, with constant currents, fixed points and vortexes that strongly discourage entry into or exit from certain zones.

But the dérive includes both this letting-go and its necessary contradiction: the domination of psychogeographical variations by the knowledge and calculation of their possibilities. In this latter regard, ecological science — despite the narrow social space to which it limits itself — provides psychogeography with abundant data.

In his study Paris et l’agglomération parisienne (Bibliothèque de Sociologie Contemporaine, P.U.F., 1952) Chombart de Lauwe notes that “an urban neighborhood is determined not only by geographical and economic factors, but also by the image that its inhabitants and those of other neighborhoods have of it.” In the same work, in order to illustrate “the narrowness of the real Paris in which each individual lives . . . within a geographical area whose radius is extremely small,” he diagrams all the movements made in the space of one year by a student living in the 16th Arrondissement. Her itinerary forms a small triangle with no significant deviations, the three apexes of which are the School of Political Sciences, her residence and that of her piano teacher.

Such data — examples of a modern poetry capable of provoking sharp emotional reactions (in this particular case, outrage at the fact that anyone’s life can be so pathetically limited) — or even Burgess’s theory of Chicago’s social activities as being distributed in distinct concentric zones, will undoubtedly prove useful in developing dérives.

källa: http://library.nothingness.org/articles/SI/en/display/314

läser vidare...brb

so far...

Bakgrunden

Jag har intresserat mig för rörelse, rörelsemönster och hur folk förflyttar sig. Vilka rutiner har man? Över vilken yta rör man sig? Hur skulle det mönstret se ut om man kartlade det? Man utgår ju oftast varje dag från sitt hem men sen kan resorna från hemmet skifta...hur reser man? finns ett bestämt mönster? hur mycket är begränsat till infrastruktur? Är människors egna stigar annorlunda än kollektivtrafikens?

Idé

Eftersom vårt tema är att synligöra det verkliga tänker jag att jag vill synligöra hur vi rör oss i samhället. Lyfta upp och synligöra ett beteende, kanske inte så mycket problematisera men medvetandegöra.

Jag är inte helt säker på hur jag vill gestalta detta än dock. En hel rad beslut måste fattas. Men jag har spånat kring följande:

Jag väljer ut ett antal personer(mellan 5-7 st?) boende i Stockholm stad (förslagsvis)och låter dem under en tidsperiod (en vecka/månad?) fylla i en karta hur de rört sig under dagen. Jag måste bestämma ett lämpligt utsnitt av kartan, hur stora rörelser som ska synas...(tex om de rör sig inom bara några meter inomhus- ska det synas? troligen ej) Dessa personer "redovisar" sina kartor för mig och utifrån dessa kan jag sammanställa "en verklighet"...

En verklighet som jag just nu kan tänka mig gestalta med måleri. Jag tänker mig att måla mönstret de färdats på stora plexiglasskivor. Alla skulle få en varsin. De skulle vara uppställda på rad och längst bak skulle en karta över Stockholm vara...så att om man står rakt framför skulle man kunna se och jämföra mönstren(eftersom det är transparent)

situationisterna

Hade handledning med Kim och han tipsade mig om "situationisterna"...De har jobbat lite som jag har tänkt, med kartor och kartläggning av människors rörelsemönster...De hade dock en mer radikal bakgrundstanke än mig...Ett urklipp från den trovärdiga källan wikipedia om situationisterna:

 "Mycket grundade sig i tanken på att kapitalet fått fullkomlig dominans och därigenom skapat total varufetischism vilket resulterar i ett skådespelssamhälle där människan bara är en passiv åskådare utan möjlighet till att ingripa. Detta var tankar som Debord skrev om i sin bok Skådespelssamhället som kom ut 1967. SI var i det närmaste hatiskt inställda till politiker och akademiska teorier, trots att det idag är svårt att inte se dem som en rörelse med rötterna i just de akademiska och politiska sfärerna.... 

För SI var meningen med konst inte att skapa experimentella konstverk utan att producera revolutionära medvetanden. Debord menade att det kapitalistiska samhället hade neutraliserat alla tidigare försök att utmana borgerskapets hegemoni. Genom att den borgerliga klassen hade approprierat den avantgardistiska kulturen hade all konst, alla subversiva former och alla symboliska värden förvandlats till varor....

Denna slutsats resulterade i att alla konstnärer uteslöts ur gruppen kring 1962. Konsten tillhörde det förflutna och från och med nu skulle istället konsten förverkligas i den revolutionära praktiken. Man skulle ägna sig åt (anti)-konst...

Detta skulle göras inifrån och därför var medlemmarna tvungna att både kamouflera sina konstnärliga intentioner och i det närmaste bli osynliga i skådespelssamhället. På detta sätt ville man skapa en sorts konstnärliga terrorhandlingar...tåls att tänka på...

Så till det som berör mig mest...

Ett tidigt projekt som situationisterna ägnade sig åt kallades ”dérive”, vilket kan översättas med driva. Detta innebär att man vandrar omkring i stadslandskapet för att se hur de olika stadsmiljöerna påverkar sinnesstämningar och känsloliv. Man skulle stänga av de viljestyrda processerna och släppa fram ett lekfullt och konstruktivt beteende. Under vandringarna talade man med varandra om hur man upplevde olika saker och de blev på så sätt också ett instrument för att analysera sig själv. Ur detta utvecklades en teori ompsykogeografi, det vill säga hur fysiska miljöer påverkar oss känslomässigt. SI menade att den modernistiska stadsplaneringen och arkitekturen bara bidrar till ett samhälle där människor blir allt mer isolerade. Den moderna staden reduceras till att bli en kuliss för konsumtion.

Närvaro och medvetenhet

Jag har precis börjat spåna på vad jag vill lyfta fram och synliggöra...
har tänkt mycket på att man borde vara mer närvarande här o nu...i sina handlingar o känslor...
Bli medveten om vad man tänker och vad man gör... det är ju inte alltid samma sak. Att försöka kartlägga v ad man tänker kan nog bli ett alltför spirituellt projekt så jag tänker att jag skulle vilja synliggöra handlingar... men kanske främst rörelser... Rörelse är ju former..
hur rör sig civilisationen. Hur har vi anpassat oss efter naturen, eller har vi anpassat oss efter naturen? Hur rör sig människor? Hur påverkar rörelsen? Hur medvetena är våra rörelser? ...
hmmm... Rörelsemösnter kan bli väldigt vackra...